Bildgalleri: 2008
Den här bilden togs våren 2008 och jag var jättenöjd med den. Kedjan som leder in i bilden är klockren, kylan är underbar. Helt perfekt, om det inte vore för änderna som jag kan tycka är lite störiga just i denna bild. De förstör känslan lite...
Ja, den våren hade jag pippi på att fota änder. Telezoomen användes flitigt och (nästan) varenda rast på gymnasiet tillbringades nere vid vattnet hos änderna. Den här bilden var en av de första och en av mina favoriter. Kanske hade den blivit lite bättre om man beskurit den mer upptill och haft med lite lite mer kropp på anden. Men den är fin.
En sväng ut till landet en frostbiten februaridag, jag gick mot stugan och förbi hästhagen där denna filur stod en bit upp i bergsbacken och tittade på vem jag var. Jag gillar bilden, men synd att hästen är lite underexponerad och himlen lite utfrätt, annars hade det nog varit en höjdare.
En promenad ut på Riddarholmen en majdag och denna bild blev till. Djupet i bilden skapas med hjälp av ramen som husväggarna utgör. En mysig stadsbild om jag får skriva så själv.
En annan majdag och jag var ute i skärgården. Tog en sväng om med kameran på förmiddagen då himlen var knallblå, likaså vattnet. Tro det eller ej men bilden är helt obehandlad, bara fotograferad. Härliga färger. Kanske att jag missade lite vid horisontlinjen, den blev lite sned?
Det här är en av anledningar till att jag älskar åskskurar, det blir så läckert ljus efteråt. Jag älskar färgerna. Den här är tagen sista juli. Berget till höger ger bilden ett djup och det talar om var fotografen/betraktaren befinner sig.
Jag började smått fotografera mer och mer porträtt under hösten. Fick en idé om att ta en deppig bild och Linnea nappade på idéen. Hennes mamma måste ha tyckt att vi (jag) var knäpp när vi låste in oss i hennes badrum. Hur som helst så gillar jag bilden. Annorlunda jämfört med det jag brukar ta...
En decembermorgon, två dagar innan nyåret tog jag denna bild på en frostbiten ros i ett underbart morgonljus. Lite synd att rosen blev lite oskarp, men jag gillar bilden ändå...
Ville egentligen inte ha med stående bilder i det här inlägget utan bara liggande, för det blir snyggare i inlägget om alla bilder är lika stora, när man skriver text till... En fixidé jag har.Men... Den här bilden tog jag i början av året då hela var syren på landet var full av istappar, hur läckert som helst. Jag tog många bilder och det här var och är min favorit av istappsbilderna. Jag kan inte låta bli att publicera den. Jag gillar färgerna, klarheten i istapparna och "linjerna" istapparna bildar.
Bildgalleri: 2007
Bilder som inte bör glömmas då de har varit en stor del i min utveckling som fotograf. År 2007 var första året med systemkamera för mig. Mycket fotade jag med autoinställningar. Då var jag nöjd med bilderna, idag ser jag tekniska brister. Kompositionerna var det dock inget större fel på. Här har jag valt ut några bilder jag tog då, var nöjd med då, och kommenterar dem ur mitt synsätt idag. 
Våren 2007 fotade jag denna. Jag var ute på uddarna med mina två kusiner (på bild) och min bror. Kvällen var härlig och jag älskar stämningen i bilden. Det här är en bild jag gillar fortfarande, kompositionen är också bra. Utan mina kusiner på bilden så hade bilden blivit lite tråkig, men nu händer det något. Hade jag fotat manuellt så hade jag kanske haft lite kortare slutartid än 1/15. Jag hade kanske haft 1/20. 
Den här bilden har jag fått enormt mycket beröm för mig. Den är fotad med den inbygda blixten uppfälld. Det vet jag inte om jag hade gjort i nuläget, men kanske gör det bilden mer spännande när man ser strukturen på berget. Annars hade det bara blivit en siluett. Utan förgrunden hade i alla fall bilden blivit lite platt.
Den här bilden är tagen vid ett vattenfyllt kalkbrott utanför Hofors. Jag var jättenöjd med den bilden då. Jag gillar djupet och färgen på bilden. Det jag tycker är så synd idag är att jag inte använde en annan exponering för bilden blev överexponerad till höger. Solens strålar sken för starkt och jag stod i skuggan därav var de automatiska inställningarna inte att lita på. Åh vad jag önskar att jag hade kunnat kameran bättre då. 
Den här bilden gillade jag inte riktigt då, jag vet inte varför jag sparade den, men när jag tittade på den nu så gillar jag den. Kul när bilder växer sådär. Jag gillar blommorna i förgrunden. Att mamma och mormor går i bakgrunden är mysigt. Det gör bilden ganska spännande ändå. Fast inställningarna borde jag ha sett över. Under den resan började jag faktiskt läsa bruksanvisningen till kameran och lärde mig lite mer. Varför gjorde jag inte det tidigare? 
Den här har många sagt att de gillar. Det visar att det finns ett aktivt samhälle i skärgården. Att man kan bli nådd. Den här gav mig nästan ett fotojobb år 2008, men då hade jag ingen firma och de ville inte anställa mig och jag ville inte köra det svart. Då startade jag firman våren 2009, men då var det försent, för det jobbet. 
Vi åkte till Baskien med skolan och här hade vi klättrat upp/åkt hiss upp i en stor hängbro, Puente Colgante. Jag gillar husen i bilden och vattnet gör bilden mer livfull och kyrktornet till vänster ger bilden en slags ram. 
Den här bilden är lite rolig. Jag gillar den nog mest för minnet, för då blir den så fin. Tjejen som tog upp stenarna sa "Titta vad vackra stenar..." Jag höll med och sa att hon kunde ju spara dem om hon ville. Då svarar hon "De är fina i sin rätta miljö, det är bara den som gör dem rättvisa" eller något i den stilen. Det var så himla fint sagt, så det är vad bilden symboliserar. 
Cili hade köpt en hund, som jag träffade några dagar efter att hon fått hem henne. Jag tog några bilder som vi då tyckte var jättebra. Nu ser jag brister. Kompositionsmässigt. Det här är den enda som är helt okej, annars förstör bakgrunden (som är rörig på de andra). Känner ni igen hunden förresten? Jag fotade henne i vintras. Det är Irja.
Jag tycker själv att man märker en stor skillnad på bilderna om man jämför med åren 2004, 2005 och 2006. Det är superkul. Sedan tycker jag att det bara har gått framåt. Utvecklingen gick fortare i början än vad den gör nu. Hur som helst. Vad tycker du om bilderna?
Bildgalleri: 2006
Fotograferade denna ros när min moster och morbror gifte sig sommaren 2006. Det är faktiskt en ganska bra bild tagen med en liten kompaktkamera med autoinställningar. Rosen var fin. Jag gillade bilden jättemycket förut. Men som jag skrev så har jag idag högre krav på mig och bilderna, så hade bilden blivit till idag så hade jag inte blivit lika nöjd.
En ganska dålig bild, men oj vad jag gillade/gillar den. Snoken som dök upp i vattnet mellan stenarna och fick en man av sjögräs. Tyvärr är bilden väldigt överexponerad, och kompositionen är inte den bästa. Jag får skylla på att snoken var skygg? Önskar att ett sådant tillfälle dyker upp igen.
Mamma hade placerat sig jättefint på bänken under palmen nedanför balkongen i Thailand. Skuggan av palmens blad gör att det inte gör så mycket att de riktiga palmbladen inte kom med. Jag gillar verkligen den här bilden. Avkoppling i paradiset. Känslan är fin (om man får säga så själv).
Vi red elefant i Thailand. En typisk turistbild kanske, med ett stort elefanthuvud. En ganska stor miss var väl tån som kom med i bilden. Jag tror jag gillar bilden mest p.g.a. minnet.
En av många solnedgångsbilder från Thailandresan. Min favoritpalm till höger som på ett bra sätt ger ett djup åt bilden, tänk vad platt den hade blivit annars, bilden alltså. Letade efter en sådan palm med ett lika fint läge sist vi var i Thailand 2008 men jag hittade ingen. Synd för med rätt inställningar hade bilden varit kanon.
Vi firade nyåret (2006-2007) hos några bekanta som hade små birmakattungar som var så sockersöta. De busbråkade och jag gillade verkligen den här bilden. Pang mitt på nosen. Så mycket mer än söta katter är det inte med den här bilden kan jag tycka nu...
Vad tycker ni om bilderna? Har jag utvecklats något?
Bildgalleri: 2005
Denna bild tog jag på landet i Maj 2005. Ljuset blev bra och jag var riktigt nöjd då. Jag har kvar flera bilder från samma tillfälle... Nu tycker jag att den är okej. Kanske lite tråkig och synd att trädtopparna har blivit kapade?
Denna bild är också tagen i maj, fast några veckor senare. Min lilla kusin fick agera "modell" och sitta ensam i solnedgången. Jag gillar känslan i bilden. Men den är lite sned och kanske skulle jag ha underexponerat bilden och gjort den ännu mörkare. (Vilket hade varit svårt att trixa, då jag inte hade systemkamera)...
Denna bild tog jag under en promenad som vi tog med skolan. Jag blev kär i det där lilla huset som låg vid sjön. Är fortfarande kär i det och vill tillbaka dit igen, problemet är att jag inte hittar dit. Det ska ligga någonstans mellan Väsby och Rotebro. Bilden är mysig men den saknar fyllighet tycker jag.
Detta år upptäckte min kamera våran trädgård. Jag minns att jag tänkte "tvillingvallmos" och "tvillingsjälar" när jag tog denna bild. Lite poetiskt kanske och tänker man på så sätt blir bilden vacker. Jag är kluven, bilden är nog lite tråkig också, jag gillar inte färgerna i bilden, färgkontrasterna, tror jag...
Närbild på en vallmo, det är ganska svårt att få bra bilder på blommor som är ganska djupa och "enfärgade". Trots det så tycker jag att jag lyckades riktigt bra, för att vara med den kameran. Kvalitén är väl sisådär...
En suddig bild på en blåklint som jag gillade väldigt mycket. När jag tog bilden såg jag inte myran, men nu tycker jag att den nästan gör bilden, trots att myran är suddig. Men det skapar ett liv och bilden blir lite mer spännande?
Jag tvingade upp min stackars kusin H vid soluppgången vid tre-fyra tiden sommaren 2005. Vackert var det då vi rodde ut ur vår vik i deras eka och såg solen gå upp över Möja. Denna bild är sned, men ljuset är fint och ekans kant gör bilden trots att det kan ses som ett misslyckande. Morgonljuset är sådär naket, nyfött. Jag älskar det. Här stör jag mig bara på kamerakvalitén, den snea horisonten är så uppenbart sned så jag tycker inte att den förstör bilden.
Bildgalleri: 2004
Min första bild jag var riktigt nöjd med. Midsommardagen 2004 togs denna bild och modellen är min ett år yngre kusin. Jag gillade lugnet i bilden. Nu tycker jag mest att den är rörig och kompositionen är inte direkt bra. Men det är något speciellt med den "första" bilden...
Första gången jag sov ensam ute i vår (dåvarande) stuga på landet, jag vaknade tidigt på morgonen och kunde inte somna om (det var ju lite läskigt). Gick ut med kameran och fotade solens tidiga timmar. Jag gillar ljuset och detta är en bild jag fick positiv respons på av flera. (Trots sned horisont och lite tråkig komposition?)
Samma tidiga morgon, vattnet var helt spegelblankt. Jag minns att jag tyckte att det var magiskt där och då, tycker att bilderna har tappat den känslan lite. Minns även att jag gick upp till stugan igen och somnade framför Nyhetsmorgon... ;-)
Jag gillade strukturen i berget och även barret som ligger på berget. Strukturen är fortfarande läcker, men bilden...?
Jag minns att jag älskade den här bilden, var så nöjd med att jag fångat kattens blick rätt in i kameran, och han satt stilla. Nu tycker jag att kompositionen är tråkig, och det är synd att furusoffans nederkant syns i bakgrunden. Men Tuss är ju söt.
Jag tyckte att den här bilden var så söt. Tungan och lekfullheten. Den är oskarp. Äsch, jag tycker fortfarande att katten är söt på bilden och färgerna hade varit bra, kompositionen okej, om bara skärpan satt.
