Korridorslivet

Idag är det exakt fem år sedan jag flyttade till Linköping (hämtade dock ut nycklarna redan 8 augusti 2011). Såhär såg det ut i mitt rum precis när jag hade flyttat in. Då visste jag inte om att jag precis hade flyttat in i världens bästa korridor där jag skulle få vänner för livet.
 
Jag i korridoren. Foto: Anna
 
Det var inte självklart att flytta in i korridor, jag kände mig väldigt tveksam till korridorslivet. Men av olika anledningar blev det korridor. Jag hade stått i bostadskön hos Studentbostäder i lite mer än ett halvår och mina poäng skulle förmodligen inte ha räckt till en lägenhet då. Jag tänkte att det kunde vara bra att testa och i värsta fall kunde jag ju flytta ut.
 
Först sökte jag omöblerade rum (fast det var högre poäng än möblerade rum) med inflyttningsdatum 1 augusti 2011. Jag tänkte att om jag inte skulle få ett sådant rum kunde jag söka ett omöblerat rum när det skulle komma ut rum med inflytt 1 september (och då bo de första två veckorna hos min moster som också bor i Linköping). Men jag hade tur, jag fick ett av de fem rummen jag hade sökt. Och jag hade ännu mer tur att jag fick ett rum i just den korridoren.
 
Mitt korridorsrum var på 20kvm och då hade jag en liten hall, en toalett med dusch och ett rum (såhär såg mitt rum ut större delen av tiden jag bodde där). I korridoren fanns dörrar till åtta rum, utanför sin dörr i korridoren  hängde vi våra studentoveraller (varje program har en egen färg på overallen). När man gått genom hela korridoren så fanns allrummet och köket. Vi hade tillsammans tre kylskåp, två frysar och två spisar/ugnar. Vissa köksskåp hade vi gemensamma köksredskap, kastruller, formar och porslin. Men man fick egna skåp också. Det fungerade jättebra.
 
Mitt korridorsrum, oktober 2011 (fler bilder finns här).
 
 
Varje söndag hade vi städning av gemensamma utrymmen (kök/allrum och korridor) och sedan söndagsfika. Vi satt ofta ute i köket och hängde, tittade på tv och umgicks. Det var också skönt att man inte behövde vara social om man inte orkade. Det var kul att lära känna folk från olika program, i min korridor fanns det ekonom, industriell ekonomi, maskin, biomedicin, matematik och så jag som pluggade lärare. Vi satt i köket och pluggade ihop (trots att vi läste olika utbildningar).
 
Varje termin kom det även en utbytesstudent till ett av rummen. Under tiden jag bodde där så hade vi först en från Baskien, därefter en från Kanada och sist en från Frankrike. Supertrevliga allihopa.
 
Det jag tänkte skulle bli några månaders boende blev mitt boende i lite över ett år (innan jag flyttade till min etta). Jag trivdes så bra. Alla i korridoren var så välkomnande. Jag umgås fortfarande med flera från korridorstiden och några av dem är defintivt bland mina närmsta vänner. Jag ångrar verkligen inte att jag bodde där och ibland kan jag sakna det, även om det är fruktansvärt skönt att bo själv (och mycket större).
 
Jag i korridoren. Mitt rum är det första till höger från allrummet sett. Foto: Anna
 
Info: Om mig, Vardag: Blandat | | 2 kommentarer |

Tre fakta om mig.

Jag blev glad när jag kuggade en tenta för första gången, för då insåg jag att det inte var så farligt att misslyckas. Ingen pluggtid var ju bortkastad och tentatillfället blev "pluggtid", man lär sig någonting av det. Jag tror att man har nytta av alla erfarenheter. Efter det försvann lite av all tentaångest också.
 
Jag pluggade (eller okej, tog självporträtt).
 
När jag var liten ville jag bli spärrvakt vid tåget/tunnelbanan. Anledningen till detta var att man träffar många stressade människor, och att hjälpa dem eller ge dem ett leende kanske man gör deras dag lite bättre. Jag gillar fortfarande tanken, men jag älskar mina andra två jobb nu och skulle inte alls vilja byta.
 
 
Jag har jättesvårt att åka/köra båt utan att sjunga (eller i vissa fall nynna). Eller större båtar kan jag låta bli att sjunga på. Men mindre båtar, där man verkligen känner farten, då måste jag sjunga. Det har jag gjort sen jag var liten. Kommer ihåg när vi var på väg hem från Sandhamn en gång i pappas båt, då låg jag på durken och sjöng Freestyle's "Vill ha dig". Men jag sjunger inte alltid så att andra hör, det beror på vilka man åker med, tur att motorn överröstar ibland (även om jag sjunger bra så vågar jag inte alltid).
 
Jag kör båt, sommaren 2015.
Foto: Karin
Info: Om mig | | 2 kommentarer |

Det här är jag, nu.

Har fixat om lite här på bloggen, tog t.ex. bort min drop-down-meny (som jag tröttnat på) så nu hittar ni kategorierna i högermenyn. Tog även bort lite text om mig själv i högermenyn och hänvisar istället till kategorin om mig, men inläggen där var inte uppdaterade på länge så därför tänkte jag skriva ett nytt inlägg om mig själv. Det har ju hänt en del sedan 2009... Så vem är jag idag?
 
 
Annie Fredriksson är mitt namn och jag bor numera i Linköping. Jag flyttade hit från Sollentuna för att plugga på universitetet till lågstadielärare. När jag flyttade hit gick jag även med i Fotoföreningen Linslusen, och våren 2013 råkade jag även bli ordförande för föreningen.
 
Våren 2009 blev jag egen företagare och började frilansa som fotograf. Sedan dess har jag fotograferat åt både privatpersoner och företag. Bröllop, porträtt och event. Jag har även håller även i fotokurser. Läs mer på min hemsida.
 
Tre ord som beskriver mig ganska bra är glad, envis och nyfiken. Sen finns det väl en väldigt massa andra ord som också passar in, så frågar ni mig imorgon svarar jag kanske med tre andra ord. Hur som helst. Jag försöker att se positivt på det mesta och göra sån't som jag tycker är roligt. Jag tror att det finns något positivt med allt, livet har inte alltid varit lätt, men allt jag har varit med om har gjort mig till den jag är idag, och det är jag otroligt glad över. För jag är nöjd med mig själv. Men självklart kommer det dagar då jag tvivlar på mig själv, jag är ju inte mer än människa.
 
Musik lyssnar jag på mest hela tiden och jag skulle väl säga att musiksmaken är ganska blandad. Men för den som är nyfiken på vad jag lyssnar på just nu är väl min Spotify det som är mest uppdaterat när det kommer till min musiksmak.
 
Jag har en underbar familj och superhärliga vänner som jag blir glad av. Sen har jag sedan december 2012 världens gosigaste lilla katt som bor hos mig, Selma heter hon, en bondkatt född i Stockholms skärgård.
 
 
Foto: Adine Lundahl - 27 augusti 2014
 

 
 
Har ni några frågor om mig eller mitt företag, så är det bara att fråga på, antingen lämna en kommentar här eller maila mig.
 
 
Info: Om mig | | En kommentar |
Upp