Egentligen så gillar jag inte att hålla på och jämföra saker och ting, kategorisera in och säga vad som är bra, bättre eller bäst. Men den här resan var nog den bästa jag har gjort.

Allting var så underbart. Jag njöt av att gå i naturen på de vackra platserna. Jag njöt så mycket att jag kände att det spelade ingen roll om bilderna jag fotade skulle bli bra eller dåliga, för upplevelsen i sig var så mäktig. Så känner jag sällan, om jag någonsin kännt så förut. Det var semester på riktigt. Att bara vara.

Klart att det var jobbigt stundvis då solen sken och det blev varmt att gå, när man skulle gå ner för grusiga stigar utan att ramla och när man skulle klättra på stora stenar i en ravin. Men det jobbiga stärkte, man växte som människa när man hade klarat det som kändes så omöjligt först. Det var så otroligt roligt.

Att jag skulle gå ner i en grotta i trånga utrymmen trodde jag aldrig att jag skulle våga, men när jag hade satt på mig overallen och krypit genom det första hålet så kändes det helt okej. Sen var det bara så magiskt där. Såhär efteråt så vill jag bara göra om allting.

Vår underbara reseledare hade en sprudlande positiv energi som smittade av sig, vilket betydde mycket. Att alla medresenärer var så otroligt trevliga, sådana människor som man kunde prata och skratta med (trots att jag var lite yngre än de andra). Människor som man kunde dela upplevelserna med. Det berikade resan.

Sen måste jag också nämna våra två lokala guider som följde med på fyra respektive en vandring, de var duktiga och kunniga vilket medförde att man kände sig trygg.

Jag blir lycklig i hela kroppen när jag tänker tillbaka på platserna och resan.
Det kommer definitivt bli fler vandringsresor i framtiden!!

05.30 ringde väckarklockan. Jag packade ihop allting och ställde väskan innanför dörren innan jag gick och åt frukost. 06.15 var det dags för den sista frukosten med gänget och fyrtiofem minuter senare så hade vi lämnat nycklarna och satt på bussen som åkte till flygplatsen (Split) med oss.

Vi kom fram 08.45 till flygplatsen, checkade in, sa hejdå till vår underbara reseledare och gick genom säkerhetskontrollen och passkontrollen. Flygplatsen var liten men vi gick in på en tax-freebutik, jag hittade dock inget av intresse så jag och tre andra satte oss och tog en kaffe i väntan på planet.

10.30 fick man börja gå på planet. Vid elva skulle planet lyfta men det blev lite sent på grund av mycket flygtrafik där uppe i det blå. Men till sist lyfte vi och flygresan gick bra. Fast jag kände mig ganska rastlös. Läste lite, bläddrade i en fototidning, tittade ut genom fönstret, tittade i en fototidning. Sen började jag prata med killen som satt bredvid mig, vilket var trevligt.

Vi landade fem minuter före utsatt tid. Det gick snabbt att hämta ut väskan och sen rullade jag ut och där mötte mamma upp mig och vi körde hem. Vid klockan tre var jag hemma.

Det var min vecka i Kroatien det. Jag blir glad bara jag tänker på den veckan, den var så bra, över förväntan och mycket mycket mer.

En ful flygplansbild - satt på fel sida vingen och fönstret var inte sådär jätterent...
Men flygplansbilden är väl obligatorisk när man har varit ute och rest?

Dagen började lite tidigare än vanligt, 06.30 gick jag till stranden för att ta ett morgondopp med en medresenär. Jag kom dock bara i halvvägs, till midjan, det var för kallt. Men vattnet var spegelblankt och vackert. Frukost klockan sju.

Klockan åtta gick bussen till nationalparken Plitvice som är ett sjölandskap med flera sjöar i olika nivåer och massor av vattenfall mellan dem. Plitvice var den nationalpark som min granne berättade om för två år sedan som gjorde att jag började leta efter Kroatien-resor och hittade denna.

Vi gick där på de anlagda spångarna bredvid sjöarna och vattenfallen, det var otroligt vackert och avkopplande att gå där. Det var enkelt att stanna och fota. Vi gick runt i parken i fem timmar (inkl. lunchrast och en liten båttur). På slutet började det regna men det var bara mysigt.

Det var vackert i Plitvice, och jag blev inte besviken, men jag tror att jag gillade de andra vandringarna mer då det var mer natur och mindre människor. Under de andra vandringarna kände man sig närmare naturen och det var egentligen mycket häftigare. Men egentligen måste man inte välja så allting var helt underbart och jättebra!

När vi sedan kom hem till hotellet så tog jag ett dopp på riktigt i havet. Man måste passa på när man är och turistar vid medelhavet, haha. Några simtag blev det trots att det var kallt. Sedan satt jag på stranden och pratade lite med de andra innan middagen.

Sista middagen med gänget, hotellpersonalen hade dukat upp bordet jättefint med blommor och kandelabrar. Maten var jättegod och vi fick tårta till efterrätt. Det var jättetrevligt och mycket skratt. Gruppen är verkligen härlig och det kändes lite vemodigt att det var sista kvällen.

Vi betalade alla middagarnas dricka innan vi gick till hotellrummen vid kl. 22. Jag plockade ihop det sista och gick och la mig, för klockan skulle ringa 05.30.

Och en sista bild från Plitvice.

Samma morgonrutiner som vanligt, frukost klockan sju, bussen åkte halv nio. Denna dag hade vi en ny guide, Marijan. Vi åkte till ravinen i området Mala Paklenica och påbörjade vandringen. Det var nog den svåraste vandringen den här veckan. Vi klättrade på stenar i ravinen och på vissa ställen var det lite läskigt, Marijan hjälpte till på de svåra ställena så det fungerade jättebra. Och det var roligt när man hade klarat det.

Kameran fick ligga i ryggsäcken ganska stora delar av tiden i ravinen, då slapp jag oroa mig för också. Det räckte med att hålla koll på mig själv, haha. Vi var inte i ravinen hela dagen utan gick uppåt på en stig ganska högt upp där vi lunchade och sedan gick vi vidare. Vägen ner var också lite småläskig, eftersom det var grusiga stigar och det var så lätt att halka. Men det gick bra det med.

Nio timmar tog hela vandringen (inkl. pauser). Det var jobbigt stundtals (speciellt eftersom jag är lite höjdrädd) men det var det värt. Naturen är verkligen underbar och utsikten på vissa ställen är, wow. Och det kändes jättebra att man klarade av något som jag inte trodde att jag skulle klara av. Nästa gång kommer det att gå ännu bättre.

Vi åkte tillbaka till hotellet efter vandringen. Fräschade upp oss till middagen och för första gången på resan tog jag en öl till maten, det tyckte kyparen var jätteroligt.

Efter middagen gick jag och la mig efter en alldeles underbar dag.

Fyra bilder jag tog på morgonen utanför hotellet.

Onsdagen var vår lediga dag, då stod ingenting på programmet, man fick göra precis vad man ville. Jag började med frukost klockan sju som vanligt. Därefter blev jag, tre andra medresenärer och reseledaren upphämtad av vår guide klockan nio.

Vi åkte en bit och sen parkerade han utanför ett fik där vi fick byta om till overaller. Vi fick även hjälmar som hade karbidlampor. Efter en kortare promenad var vi framme vid en grotta (Modrič cave), där hjälpte guiden oss med att tända lamporna innan vi gick in i grottan. Guiden låste upp en liten ingång där vi fick krypa igenom. Vi kom ut i en grottsal. Sedan fortsatte grottvandringen i 800m, delvis genom trånga hål på olika höjd som tog oss till olika grottsalar. Längst in i grottgången blåste guiden ut våra eldslågor som brann ovanpå hjälmarna och det blev svartare än svart och vi satt där helt tysta. Det var vackert. Sedan tände vi igen och gick tillbaka, ut i dagsljuset igen. Vi hade varit i grottan i en och en halv timma, men det kändes som 20 minuter, fantastiskt.

Jag trodde aldrig att jag skulle våga gå ner i en grotta, jag gillar inte trånga utrymmen och så, men det gick hur bra som helst och det är bland det bästa jag har gjort tror jag.

Efter grottvandringen gick vi till bilen, tog av oss overallerna och tog en kaffe på fiket, tog det lugnt och pratade. Vid klockan tolv fick vi skjuts tillbaka till hotellet. Då bytte jag om till bikini, satt en liten stund i solen innan jag tog ett dopp i det kalla havet. Man måste ju bada när man är på semester vid medelhavet, eller? Hur som helst så blev det några simtag. Sedan soltorkade jag samtidigt som jag läste.

Jag bytte om, tog en sväng förbi en bankomat för att ta ut lite pengar och sen en till liten promenad med en medresenär innan bussen mot staden Zadar kom och hämtade hela gänget klockan tre. Det var en jättefin stad som låg 40-50 minuter från hotellet.

I Zadar fick vi en guidad rundtur med en svensktalande guide. Sedan åt vi mat på en mysig liten restaurang som var mysig. Efter middagen gick vi till havet och lyssnade på havet som spelade havsorgel. Vågorna skvalpar in i olika långa rör och det bildade ljud, riktigt häftigt (lyssna i filmklippet längst ner).

Kvart över nio blev vi hämtade av bussen som körde oss tillbaka till hotellet. En underbar dag fylld av ett bubblande lyckorus i magen. Det är verkligen semester när man kan njuta till fullo och bara vara och se så mycket fint. Kroatien är magiskt.

Havsorgelspelet

Frukosten åt vi vid den vanliga tiden och bussen åkte 8.30. Klockan tio klev vi av bussen.

Högt över havet påbörjade vi vår vandring genom skogen. När vi kom ut ur skogen kom vi ut på en höjd där det blåste väldigt mycket, men som tur var så blåste det åt rätt håll, det vill säga, bort från "stupet". Vi gick över krönet och in i skogen igen. Trots den vackra utsikten på krönet så tyckte jag att det var skönt att komma in i skogen igen. Där pustade vi lite innan vi fortsatte att gå. Egentligen skulle vi bestiga en bergstopp men på grund av blåsten så blev det ändrade planer. Det gjorde inte mig någonting.

Vi gick lite till i skogen och sen ut på gräset och där hittade vi en "grop" där vi dukade upp en picnic med jättegoda ostar, korv, bröd och andra delikatesser som vi kalasade på.

Sedan fortsatte vandringen och in i skogen igen. I skogen satte vi oss och berättade lite om oss själva, vilket var jättekul, det är roligt att lära känna nya människor och mina medresenärer var så härliga.

Sedan gick vi vidare och ner för en slalombacke och nedanför den väntade bussen som tog oss tillbaka till hotellet. 17.30 var vi på hotellet och då satte vi oss bakom hotellet, på bakgården vid vattnet och kalasade på resterna från picnicen, skrattade och hade trevligt.

Middag klockan sju som vanligt, fisk och skaldjur stod på menyn. Vid nio var jag tillbaka på hotellrummet, läste lite, släckte lampan och somnade. På kvällen skrev jag "Det är ett helt otroligt vackert landskap, som i en dröm. När man tittar ut över vyerna går ett lyckorus i kroppen".

Frukosten åt vi vid klockan sju idag igen, innan frukosten smet jag ner en sväng till havet och fotade när vattnet yrde i blåsten. Eftersom det stormade ute så planerna ändrades och vi gav oss ut på tisdagens vandringstur istället, eftersom det tydligen hade snöat på platsen dit vi egentligen skulle ha åkt till och vägarna var avstängda.

Hur som helst så åkte vi buss upp på berget där vi påbörjade vår vandring i Bojin-massivet. Vi gick på smala och snåriga stigar upp för berget. Det var lite jobbigt men så otroligt vackert. Vi kom upp på en platå och vandrade mellan bergstopparna. Det var blåsigt och lite kyligt men vad gjorde det. 

Vi åt lunch uppe på platån innan vi gick neråt igen på en bredare grusväg som slingrade sig fram och tillbaka. Halvvägs pausade vi lite och fikade innan vi fortsatte mot bussen.

Klockan två var vi tillbaka vid bussen och vi var på hotellet strax innan tre där vi fick lite förfriskning och hade trevligt. Jag vilade lite på rummet och läste innan en jättegod middag.

Efter middagen gick jag, reseledaren och en medresenär en kort kvällspromenad längs med havet. Det blåste lite mindre och det var varmare vindar då. På kvällen skrev jag "åh, allt är så vackert, underbart, njutbart" i mitt anteckningsblock.

Klockan sju var det frukost, en stor buffé med mycket gott att välja på.

8.45 blev vi upphämtade och skjutsade till Velika Paklenica där vi skulle vandra första dagen. Höga berg omgav oss och vi påbörjade vandringen med reseledare och en lokal guide i spetsen. Det var makalöst vackert och vi gick på vägar och stigar omgivna av berg, grönska och porlande vatten. Uppåt och framåt var riktningarna vi gick.

Högt uppe på ett berg lunchade och pausade vi med en vacker utsikt. Sedan gick vi lite högre upp och såg några hus som låg intill en bergvägg och gick in i grottor, förr i tiden hade det varit ett litet samhälle, nu bodde ingen kvar där. Vi gick neråt igen och inte långt ifrån husen vid bergväggen bodde en gammal farbror på över 80 år.

Efter ett litet stopp hos honom gick vi hela vägen ner igen. Väl nere fick vi skjuts till hotellet igen, några valde dock att gå tillbaka till hotellet (men jag var en av de lata, som åkte bilen). 

Tillbaka vid hotellet så bjöd hotellpersonalen på snaps, jag smakade bara lite. Därefter gick jag till hotellrummet och pausade med en bok innan middagen som serverades 18.45. Under middagen började det blåsa och regna. 

Kvart i nio var jag t illbaka på hotellrummet, läste lite innan jag släckte lampan och somnade.  

Klockan tolv blev jag upphämtad av Cili som körde mig till Arlanda (Tusen tack!!). Jag checkade in bagaget och gick genom säkerhetskontrollen, en och en halv timma innan boarding. Och inte kunde jag låta bli att köpa Mari Jungstedts senaste pocket. 14.10 var det boarding och jag tog en fönsterplats (det var onumrerade platser). Hamnade bredvid två trevliga män som skulle ut och göra en båtcykling i Kroatien. Vi pratade lite och jag läste även ut Jungstedts bok.

Vi landade i Split vid 18-tiden och jag gick genom passkontrollen och hämtade ut min väska som kom relativt snabbt. Sedan var det inga problem att hitta till reseledaren från Prima Travel, hon var jättetrevlig. Till slut var hela gruppen samlade, jag och elva medresenärer. Vi fick dela upp oss i två minibussar som tog oss två timmar norr ut mot Hotell Vicko. På vägen dit stannade vi och fick se en vacker utsikt.

20.30 kom vi fram till hotellet och installerades på våra hotellrum. Därefter åt vi en trerätters middag. Vi fick lite information.

Hotellet låg vid bergets fot och havet, helt underbart vackert.
Vid elva gick jag och la mig och somnade direkt.
Kram

Konstigt nog har jag sovit jättegott i natt, det brukar jag aldrig kunna göra dagen innan man ska åka någonstans, speciellt inte om man ska åka utomlands. 

För idag är nämligen den dagen då jag äntligen åker till Kroatien, som jag har längtat. Fast tiden har gått läskigt fort såhär på slutet. Hur som helst så blir det blogguppbehåll under tiden jag är borta. Jag är tillbaka igen den 21 eller 22 maj, beror lite på hur trött jag är när jag kommer hem från resan.

Självklart så kommer jag skriva massor om resan och visa mängder av bilder när jag kommer hem, göra inlägg sådär som vanligt när jag har varit utomlands (se kategorier, resor, i menyn till höger).

Är ni nyfikna på resan, och vad jag ska göra dag för dag? Klicka här.

Flygbild från Rom-resan.