Det där med lärarlegitimation...

Egentligen hör väl inte det här inlägget hemma på en fotoblogg där fokus ligger på foto. Men jag är faktiskt utbildad lärare och skolan är en stor del av min vardag.
 
 
I juni blev jag klar med grundlärarprogrammet vid Linköpings universitet. Då hade jag gått mina fyra år på den nya lärarutbildningen med inriktning F-3 (förskoleklass t.o.m. årskurs 3).
 
Någon dag efter att jag fått godkänt på sista uppsatsen ansökte jag om examensbeviset från universitetet. Efter två-tre veckor fick jag det skickat till mig per post. Det var skickat rekommenderat och jag var tvungen att hämta ut det personligen då det var viktiga papper (inte ens en kompis med mitt pass och sin legitimation kunde hämta ut det).  Jag var alltså tvungen att åka från skärgården där jag tillbringade sommaren, hem till Linköping, för att hämta ut mitt examensbevis. Jag scannade in det och skickade in en ansökan om lärarlegitmaion till Skolverket.
 
Jag skickade inte bara in en ansökan om lärarlegitimationen, utan jag var dessutom tvungen att betala 1500kr för att ansökan skulle behandlas. Alla som examineras efter 2011 måste betala den summan. Administrationskostnad. Nu, idag, fyra månader senare, fick jag ett mail från Skolverket, med en pdf som innehöll lärarlegitimationen. Konstigt att det inte är lika "viktiga" handlingar som examensbeviset.
 
Nya lärarutbildningen är ju dessutom utformad så att det inte bör vara några som helst frågetecken kring i vilka ämnen du ska få behörighet i. Så det borde inte ta så lång tid att handlägga ett sådant ärende tycker jag. Universitetet lyckades i alla fall godkänna och skicka ut ett examensbevis, som var underskrivet och skickat rekommenderat, på några få veckor mitt i sommaren.
 
Ja, jag har tyckt att lärarlegitimation kan vara en bra idé. Det kan visa att det är ett seriöst yrke och att det är är ett viktigt yrke. Men ibland känns det även som ett stort skämt och ett försök till att öka statusen för lärare. Men det måste göras ordentligt om det ska finnas, annars spelar det ingen roll. Jag tycker också att det är fel att man ska vara tvungen att betala 1500kr för att kunna få ett fast jobb. Det är som att alla som söker en anställning ska betala en summa till arbetsgivaren när avtalen skrivs på. Det känns ju inte direkt motiverande.
 
Behöver t.ex. läkare betala för sin läkarlegitimation och hur ser det ut? Det är ju klassat som ett yrke med högre status och läkare tjänar generellt sätt betydligt mycket mer...
 
Nu har jag i alla fall fått min lärarlegitimation och min visstidsanställning kan snart gå över till en tillsvidareanställning vilket känns så bra. Jag vill verkligen vara lärare och det känns som om jag har hittat rätt yrke i nuläget. Och jag det är ju inte för pengarna jag har valt det yrket, så egentligen spelar det i Bara att systemet kring utbildningen och lärarlegitimationen kan förbättras väldigt mycket.
 
Tankar | | 2 kommentarer |

Det där med att välja rätt.

För någon dag sedan när jag gick ensam genom korridorerna på jobbet till personalrummet så bara kände jag att jag har det så bra. Även om det är mycket nytt och mycket att göra på jobbet och det tar mycket energi så är det så vansinnigt kul. Och det ger energi. Magkänslan säger att jag valt ett jättebra yrke på en skola jag verkligen trivs på (än så länge i alla fall, haha).
 
När jag är hemma i lägenheten känner tänker jag på att jag har haft det väldigt bra i min lilla etta med kokvrå, i nästan tre år har jag bott här. Samtidigt ska det bli så roligt att flytta. Flytta till något större (nästan tre gånger så stort och med balkong, diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare). Flytta till något som blir mer "mitt", även om det fortfarande kommer vara hyresrätt så kommer det inte längre vara en studentbostad. Det känns också helt rätt.
 
Och att jag har valt att bo i Linköping just nu känns ännu mer rätt. Jag älskar att det är nära till så mycket. Det är också kul att jag inte kan lämna lägenheten utan att springa på någon jag känner. Som ikväll när jag följde med en kompis en bit på vägen hem för att hon skulle slippa cykla genom skogen själv och sen när jag gick tillbaka genom skogen så mötte jag en kompis som jag inte sett på hela sommaren. Vilket var jättebra för han skulle lämna tillbaka mina mörkrumsnycklar som han haft halva sommaren.
 
Att stanna upp ibland och reflektera över vad som är bra här och nu, både små och stora saker, tror jag är jätteviktigt. Och att våga vara glad över allt det fina som faktiskt finns här i världen. Det gör mig glad och får mig att må bra i alla fall.  Jag känner att jag verkligen lever det liv jag vill leva och att jag har gjort rätt val. Ofta går jag på min magkänsla och oftast går det bra, så den litar jag på, för det känns rätt.
 
Det var lite av mina kvällstankar det. Nu ska jag gå och sova, och jag kommer att somna med ett leende på läpparna. God natt!
Tankar, Vardag: Blandat | | Kommentera |

Kollega eller konkurrent?

När jag började fotografera jämförde jag mig väldigt mycket med andra fotografer, det gör jag inte alls lika mycket längre, men däremot kan jag inspireras av andra fotografer. Precis när jag startat firman såg jag dessutom andra fotografer som konkurrenter, vilket inte leder till någonting bra alls tycker jag. Det är mycket roligare att se andra fotografer som kollegor, bollplank och inspiration. Vissa kommer man närmre än andra, vissa har blivit riktigt nära kompisar. Man lär sig så otroligt mycket av varandra. Dessutom kan man tipsa om varandra om det är jobb man inte kan ta.
 
Men det är klart att vi även är konkurrenter, för en kund kan välja min kollega framför mig eller tvärtom. Däremot tycker jag inte att det spelar så stor roll längre, för jag blir ju glad när det går bra för mina kollegor och kompisar också. 
 
Matilda och Adine är båda kompisar, kollegor och konkurrenter till mig.
 
Firman: Blandat, Tankar | | 2 kommentarer |
Upp